<3: 2009-10-29, kl 13:53:24 | <3: Allmänt
Lyssnar pa nostalgisk Indian musik. CooltVet inte om jag vill att folk ska veta hur jag tanker, hur jag kanner.
Darfor vet jag itne om detta kommer publiceras eller inte.
Jag vill verkligen inte att folk ska se mig pa samma satt som jag ser mig sjalv, och jag vill inte att folk ska forsta hur fel jag egentligen ar.
Jag lever bakom en mask. En mask som tagit mig flera langa ar att bygga upp, byggd av olika kommentarer, tankar kanslor. Byggd sa att jag inte skadar andra, men sa att jag kan skada mig sajlv pa insidan utan att nagon ser. Jag skulle hellre vilja kanna mig tom och naken. Skulle hellre vilja sta dar blottad infor alla, och vanta pa domen. lyssna till viskningarna som folker mig bakom min rygg. Vaga konfrontera min verklighet.
Men en mask ar enklare. Min egna mask av kanslor.
Jag lever for att jag borde leva, inte for att jag vill. Fast nu ljog jag.. For jag vill ju leva, men jag vill vara nagon annan.
Men hur gor man da nar man ar nagot som man inte vill vara? Nar man vet precis hur man vill vara, da man kan se det framfor sig. Man forsoker stracka sig, forsoker na det. Offrar delar av sig sjalv for att na det, men det hela slutar anda med att man inte nar fram. Som Squirrlen i Iceage 2. Sa nara den dar javla noten.. bara fora tt bli dragen bakat.
Jag kan se tydligt. Se hur jag vill vara, men jag misslyckas alltid.
Var gor man nar man inser att man har fler problem an vad man borde. Nar man inser att val man gjort i sitt liv kanske inte var sa bra. Men pa samma gang sa skulle man inte kunna leva med sig sjalv om man inte gjort dessa val. Men att man inser att lamna detta skulle vara battre, men att man inte vil ge upp. Det ar ju faktiskt inte sa enkelt.
Jag har det sa bra som man kan.
Men min hjarna vagrar att lamna ifran sig tankar. Och nu har tankar overgatt till handling. Handling som jag alltidfordommt. Handling jag sett till att alla i min narhet klarat sig ifran.
Hur blev jag sadan?
JAg vill bara tvatta mig, tvatta mig ren fran all smuts, tvatta mig ren fran tankar.
Hur blev jag henne och ur blev hon mig? nar forsvann jag?
Malin
Sarah, älskling. Förakta aldrig dig själv, jaget är föränderligt. Det du vill kommer du nå om du bara tror på dig själv och tror på att du klarar det. Att acceptera sig själv är grunden, du behöver den att stå på. Man kan alltid förändra, man är inte stöpt i en form. Jaget är lika formbart som modellera. Jag lovar, du är inte ensam.
Jag saknar dig så sjukt mycket Sarah. Jag blir så ledsen när jag läser det här. Jag älskar dig, snälla glöm inte det. Jag tror på dig, inget du säger kan få mig att tvivla på att du kan få vad du vill.
Kan inte tiden gå lite fortare?
"Kyss och klös" <3
/Seriöst din för alltid, Malin.
Klara
Sarah! Du är du, och det kommer du alltid att vara. Jag vet allt för väl hur det är att vilja vara någon annan, ångra det man gjort och fördömma sina egna handlingar och egenskaper. Men något jag också lärt mig på vägen (och du vet nog att det tagit mig mååånga år och att jag kanske inte riktigt är där ännu) är att vad man än vill eller strävar efter att bli för något, annat än sig själv, det kan man lägga bakom sig.
Nu menar jag inte att man inte kan förbättra sina mindre bra sidor, utan jag menar att vad du än gör så kommer du ändå alltid att befinna dig i din egen kropp med dina egna känslor och tankar. Sedan kan man självklart jobba med allt det man har på in och utsidan. Men det jag försöker säga är att du i slutändan bara kan vara dig själv, vilket verkligen inte är något illa, för du ÄR perfekt som du är! <3
Chalisa
Du...
Fan också Sarah, du vet att jag suger på att skriva seriöst. För att göra det kortfattat
Du vet att jag vet att du vet vad jag vet att du vet att du ska göra för att du vet lika väl som jag vet det vi båda vet att vi båda vet att jag förstår och att jag vet att du vet vad du ska göra och du vet lika väl som jag vet att jag vet.
Hajar du? (HAHAHAHA fan vad du anstränger dig nu. Låt hjärncellerna andas Sarah. Eller gav du upp? huh? Din jävel ...läs om igen då.)
Någonstans där i låg det i alla fall en poäng. Du måste bara hitta den.
C
Förresten, får jag skryta med att jag kan lägga fetaste psykologiska analysen på ditt inlägg nu bara för att jag läser Psykologi A och har precis gått igenom socialpsykologi? :D
Emily
Det här inlägget är lite kusligt likt en dikt jag skrev för massor av år sen, det låter som en hemsk klyscha att säga "jag vet hur det känns" men det stämmer lite :) Du ska se att allt inte blir som man tänkt sig, men det BLIR något iaf och sen kommer det komma en dag då du inte alls känner så här :D
<3<3
nalex
du är helt perfekt som du är. det spelar ingen roll om du förändras, för du kommer alltid vara du ändå. och det kanske känns som att du är någon annan, men det är för att du har förändrats och inte är van vid ditt nya "jag". du måste vänja dig eller uppnå den du vill vara. älskar dig oavsett och när du kommer hem är vi båda hela. <3