Artigheten!

Detta förvånar mig dagligen.

Artighet här i Japan kommer i så galet många former, och är ständigt del av vardagen. För det mesta är det små saker. Dvs små diskreta saker som man inte riktigt lägger märke till. Och jag måste även erkänna att destå längre man lever här, destå oartigare tycker man att japanerna är ( iaf, ute när man inte känner dem).

Japaner har en förmåga att vara galet artiga och undergivna dem I sin närhet, men inte direkt mot okänt folk på stan.
 Folk trampar på fötter, folk slänger dörrar I ansiktet osv osv.

Men det finns några saker som jag verkligen lagt märke till som är annorlunda.

Rulltrapps Systemet：

En av de första saker jag märkte var ju självklart att man kör på andra sidan gatan, som i England.

Och Rulltrappssystemen följer samma mönster.

detta är ju otroligt svårt för mig som stockholmare. Hemma står man ju på höger sida,

och går förbi på vänster. Men här är det precis tvärtom!

Du står på vänster sida, och går på höger. Iallafall i Tokyo delen.

I Osaka tror jag att det är likadant som i Sverige.

Men förstår ni hur otroligt jobbigt detta är!? hahhaa

Men detta är inte det mest förbluffande.

I sverige så bildas det alltid som en stor klump framför rulltrappora eftersom alla trängs. Alla ska komma först, vilket bara gör att man stoppar upp hela "trafiken".

Här händer inte det, utan här ställer man sig sist och går sedan frammåt. Detta gör att allt egentligen går snabbare, och alla blir gladare!

Japaners Ja är inte alltid Ja:

Jaa, detta har ni säkert hört förut.

För utlänningar är detta en av de mest frustrerande saker som finns. Japaner säger ja, fast de egentligen menar nej.
 För en japan är det enkelt att läsa när det verkligen är ett ja, men för mig som bara bott här i  3 månader är det helt otroligt svårt!
Många gånger så får man fråga saker två gånger.
Och saker man i förväg ändå inte tror man kommer få tex.
" får jag sova över hos X"

Mamma svarar då
" jaaaamjaaaaa"

Ett tveksamt ja. Detta betyder då nej. För att vara säker att det är ett nej, så frågar man igen

" är du säker att det går bra att jag sover över hos x"

och då brukar det komma ett,
 "mjaa... det är ju skola imorgon".
eller något liknande.

Ja, är alltså ett artigt sätt att säga nej på.

Vänner:

Ni vet när man sitter på BK ( burger king) och så beställer man in en stor pommes och en cola.

Och ens vänner inte beställer in pommes.

Hur många pommfritt brukar man själv då hinna äta? 5? 10?

Om jag säger i Sverige: "här! ta för er"

Kan jag vara helt säker på att det kommer vara slut innan jag hinner blinka.

Detta gäller allt ifrån pommfritt till choklad till you name it!

Här kan jag lägga fram ett paket med M&M's på bordet och säga ta för er.

Då vet jag att alla kommer ta EN, under hela timmen de ligger där.

Samma sak när det gäller pommfritt.

Man lägger dem i mitten på bordet och säger Ta för er.
Kanske de då tar en.. kanske. Men oftast får man typ sträcka fram pommfritten framför näsan på dem och säga här ta en!

Och de tar EN.

I Sverige, vem fan tar EN pommfritt?!

Vi tar typ tre och stoppar in dem i käften och sedan tar vi tre till. OSV OSV.

känner ni igen er?

Men jag tror att mina vänner börjar förstå mer och mer att jag faktiskt tycker att det är okej,
tillochmed normalt att de tar tre pommes istället för en.

När vi ändå är inne på mat:

I Sverige är det OKEJ att gå till ditt kylskåp och äta saker som finns i det.

Vi har det inbyggt, om någon säger, det är bara att ta känner vi svenskar oss väldigt hemmastadda och glada. Medans Japaner känner exakt tvärtom.

vi har precis pluggat detta i Area studies, där tar vi upp skillnaden i olika kulturer. Och en av sakerna

var just detta.

En Amerikansk utbytes student kommer till Japan.

Här får hon allt framplockat och serverat. Och hon får inte lov att gå och hämta något själv.

Utan mamman i familjen tillreder allt.

Detta gör att den Amerikanska utbytesstudenten känner sig som en belastning och en gäst i huset.

En Japansk utbytes student kommer till Amerika.

Det första hennes familj säger är  att hon kan hämta vad hon vill i köket när hon vill.

Och att alla lunch mål och sådant på helger får hon tillreda själv med allt som finns i kylskåpet.

Detta gör att den Japanska Utbytesstudenten känner att hennes familj tycker att hon är en börda

och att de inte vill hjälpa henne.